Efter att i mer än ett år haft adressen otakt.net, utan att veta vad jag ska göra med den, så har jag nu gjort slag i saken och använt den till en egen bildblogg. Tanken (vag som den må vara) är att det ska vara en strikt bildblogg och alltså inte innehålla någon text (undantaget kommentarer, om nu någon skulle vilja skriva något). Eftersom mitt fotointresse börjat rota sig rejält så känns det bra att ha ett eget skyltfönster så att även andra kan se vad jag gör. Så, otakt.net är alltså återuppstånden.

Kan jag snälla, söta rara få läsa en krönika/nyhet som berör OS-invigningen utan att man ska anmärka på den nationalistiska yran som rådde den kvällen? Det är så skenheligt och riktigt kortsynt, när förståsigpåare och lustiga krönikörer försöker smälla Kina på fingrarna för att de - ve o fasa - anspelade på nationalistiska tendenser vid invigningen. Till alla dessa krönikörer och s.k. journalister vill jag ställa följande, öppna fråga; vilket värdland har inte slagit sig på det nationalistiska bröstet vid en OS-invigning? Så kliv ner från era höga hästar och inse att Kinas nationalyra inte på något sätt är något som skiljer sig från alla andra värdländers diton genom tiderna. Bara för att Sverige, som ensamt land i världen, skyr allt vad hyllande av den egna kulturen och nationen heter så innebär inte detta att sveriges förhållningssätt skulle vara det rätta. Speciellt som samma krönikörer/journalister sedan inte har några som helst problem att fälla en nationalistisk glädjetår när någon svensk tar medalj under samma OS.

Björn Ranelid är verkligen underbar. Han påminner om klichén om den excentriska farbrorn. Eller virrig som Professor Kalkyl i Tintin-serierna. Fast herr Ranelid är på riktigt, och därför än roligare.

En författare har nu förfasat sig över den skånska dialekten och vill portförbjuda den från offentliga sammanhang. Stollig som han är så är ändå Ranelids svar än skönare, då han replikerar: – Ska han belägga mig med yrkesförbud? Jag kommer aldrig att prata rikssvenska. Detta är en attack mot vår demokrati. Jag kan se honom framför mig, halvrufsig i håret, med ögon som har den där lite vilda blicken och en genuin upprördhet över minsta lilla sak. För allt är ju på blodigt allvar och ingenting är för trivialt för att inte bli upprörd över. Lysande underhållning.

Ge Ranelid ett eget debattprogram i televisionen. Vi behöver ett högkvalitativt underhållningsprogram i televisionen, istället för den sörja vi nu serveras.

För några månader sedan började jag fota i RAW. Fast det är först nu som jag börjar inse dess fulla makt. Som med alla andra program började jag först med att planlöst dra lite i reglagen fram och tillbaka för att se vad de gjorde. Vilket är helt ok, för det är alltid ett bra sätt att lära sig ett nytt program. Fast för att få mer djupgående kunskaper så räcker inte detta. Tur då att jag i julklapp fick boken Photoshop Elements 5 för digitalfotografer. En lättlärd handbok där ett kapitel är vigt åt Adobe Camera Raw. Här fanns nu den förklaring och de tips jag behövde för att inse möjligheterna med RAW. Se bara exemplet nedan. Bilden till vänster är direkt från kameran, innan någon efterbearbetning blivit gjord. Bilden till höger är således resultatet av processen i Camera Raw (plus den vanliga efterbearbetningen i Elements). Båda bilderna har jag dock ökat skärpan på.

I början tyckte jag att efterbehandlingen i RAW var lite jobbigt, eftersom det tog tid att gå ytterligare ett steg mellan kamera och behandlingen i Elements. Nu inser jag fördelarna av det, eftersom att ju mer förarbete jag gör i Camera RAW, ju mindre tid behöver jag lägga på att fixa bilden i Elements. Jag är såld. RAW är ett underbart format.

Kan man inte göra en sak åt gången? Först så ska tydligen FRA-lagen ha tillkommit för att man ska kunna spana på ryssen. Visst, att hota med ryssen är ju alltid populärt att ta till som slagträ. Men om ryssen nu är så farlig, varför i all fridens dar håller man i så fall kurser i säkerhetspolitik i sverige - för ryssar? Jag antar att det någonstans finns en fullständigt logisk förklaring.

Blev ikväll medlem på Lovefilm. Visst, jag är bakåtsträvare och konservativ, men jag känner en viss skepsism för nedladdning generellt. Jag vill veta vad jag får annars får det vara. Så, därför tecknade jag medlemskap hos Lovefilm. Eftersom jag nästan helt slutat köpa filmer till förmån för tv-serier så tyckte jag detta var ett vettigt alternativ för att inte helt tappa bort mig i den cineastiska nutidsorienteringen. 2 filmer hemma samtidigt, så många filmer vi orkar med på en månad och en fast summa att betala. Det är dessutom smidigt eftersom man sköter allt via internet. Sidan är okej, även om jag gärna sett att den kunde varit mer dynamisk och att man som användare då kunnat anpassa den mer till sina egna behov. De har dock många jäkla titlar, så det lär ju ta ett tag innan man tröttnar. Den enda nackdelen som jag ser det är om man en kväll absolut vill se en viss film. Fast då finns ju fortfarande (än så länge) den lokala videobutiken kvar.

Generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, har satt sitt namn på debattartikeln FRA kan inte spana på folket i dagens SvD. Som alla andra förespråkare för FRA-debaclet så missar han målet med flera mil. Han hävdar att de nu är hårdare styrda än innan, vilket är fullkomligt ointressant för de som är mot lagen, eftersom de inte vill ha avlyssningen överhuvudtaget - begränsad eller ej. Sedan kommer det gamla retoriska knepet att utmåla motståndarna som bestialiska vildar:

Vi trakasseras skriftligt och muntligt. Med­arbetare och deras familjer utsätts för hot, till och med hot om våld. Hur kan debattörer som värnar demokrati och integritet välja sådana uttryckssätt?

Han klumpar alltså ihop samtliga som är emot FRA och odlar bilden av att alla hotar anställda vid FRA. Detta är givetvis nonsens. Lika mycket som jag tar avstånd från FRA-lagen så tar jag avstånd från de som på detta sätt behandlar andra människor. Fast retoriskt är det ju mycket lättare att argumentera för sin sak om man kan påstå att motståndarsidan är sämre människor.

Ett ytterligt fåtal meddelanden träffas av sökbegreppen. De andra meddelandena lagras inte i någon som helst form utan passerar oåterkalleligt och kan inte rekonstrueras. Många tycks ändå tro att FRA:s personal kommer att lyssna på och läsa allt. Hur detta skulle kunna vara genomförbart för en organisation med ett fåtal analytiker förefaller man dock inte vilja reflektera över.

Att man inte lagrar det man inte vill ha är inte heller något att bli upprörd över. Att man överhuvudtaget får välja ut vad man vill ha är däremot något att bli fly förbannad över. Antalet anställda kan snabbt ändras om man nu skulle vilja granska mer data. Se t.ex. på de gigantiska övervakningsapparater som förekommit genom historien i mindre demokratiska samhällen . Dessutom är ju detta ingen manuell process som sköts av FRA:s anställda utan FRA:s datorer kan ju hämta all information för vidare sållning.

Ingvar Åkesson tycker det är bra med reglering och begränsning av massövervakningen. Jag tycker det vore bättre om det inte hade behövts överhuvudtaget eftersom det hade inneburit att massövervakningen inte existerade. För problemet kvarstår ju att kriterierna för vad FRA ska söka efter kan ändras. Argumentet “men jag har ju rent mjöl i påsen, så jag har inget att dölja” fungerar ju enbart till den dagen då myndigheterna bestämmer sig för att det som var ok igår är misstänkt imorgon.

Förbättringar av integriteten gagnar oss alla. En livlig debatt också – om argumenten är sakliga.

Detta håller jag fullständigt med om. En klar förbättring av integriteten vore ju om den nya FRA-lagen förpassas till den odemokratiska skrothög där den hör hemma. En livlig debatt med sakliga argument  hade också varit välkommet. För hittills har inga argument för massavlyssning varit sakliga.

Jag tycker inte att kvinnor och män är särskilt annorlunda. Förutom de mer uppenbara biologiska variationerna så är vi inte från två olika planeter. Trodde jag. Tills jag kastade ett öga i ett reklamutskick, för tidningen Chic, riktat till min fru. Om denna tidnings målgrupp är kvinnor så är de väldigt olika män. Inte en enda artikel i denna tidning hade ens en gnutta intressant information för mig. Det var väskor, skor, mode och kändisars viktminskning. Totalt ointressant. Fast när jag nämnde detta för frugan så visade det sig att inte heller hon kände igen sig i Chic. Är vi normala, eller finns det människor som finner tidningar av denna art intressant?

Svenska politiker agerar ibland så verklighetsfrämmande att det snarare för tankarna till den brittiska adelns världsfrånvända beteende för hundratalet år sedan än en modern stats folkvalda. En rätt kul (för utomstående, pinsam för berörda) händelse har inträffat i och med centerns kommunikationschefs agerande mot en enskild bloggare som varit kritisk mot FRA-lagen och dess förespråkare.

Richard Slätt, journalist på Strix och bloggare, har skrivit negativt om FRA. Detta gillade inte centern som genom kommunikationschef Lena Forsman skrev till Slätts chef på Strix och i praktiken bad honom sätta munkavel på Slätt. I sin naivitet och oförmåga att förstå det nya mediets krafter trodde hon detta skulle hjälpa. Slätts chef påminde henne om att Sverige än så länge har yttrandefrihet och givetvis publicerade herr Slätt sedan hennes korrespondens med sin chef för hela världen. Därefter rullar karusellen på då bl. a. DN plockar upp händelsen och detta lilla mail får tyngd i riksmedias bevakning. Hur kan detta händelseförlopp sättas i rullning av en kommunikationschef? Underhållande men samtidigt skrämmande när kommunikatörer inte kan kommunicera.

29 år gammal och politiskt desillusionerad. Trodde att detta var över för en sisådär 15 år sedan, men tydligen inte. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra i valet 2010. Den 18 juni 2008 omöjliggjorde ju alliansen sina möjligheter för mig att rösta på dem igen. Kommer jag att ha besinnat mig tills 2010, eller kommer jag fortfarande minnas? Svårt att säga, ärligt talat. Jag vet ju att i sinnesstämningen jag är i nu skulle jag aldrig rösta borgerligt igen. Fast aldrig är en lång tid. Dock ser jag ingen utväg just nu än att lägga en blankröst vid nästa val. För tro inte att sossarna är bättre än borgarna när det kommer till övervakning av medborgaren. Ånej, de ville också ha igenom FRA-lagen, men enbart med lite andra premisser. Miljöpartiet hade varit en möjlighet, om det inte varit för att de på ett par punkter skiljer sig starkt från min egen övertygelse.  Så blankröst är just nu enda alternativet.