Filmkrönikan ska tydligen läggas ner efter denna säsongen. Själv har jag inte följt det sedan Orvar höll i det, och även då haltade upplägget rätt mycket. Problemet är ju att recensionerna, som är huvuddelen i programmet, är det minst intressanta att ta del av. Tema, djupdykningar och bevakning av filmtrender finns det inte tid till i nuvarande programupplägget, medan det ju är precis detta som man vill ta del av när man ser ett program om film. Musikbyrån är ju stundtals riktigt lysande, trots att de inte ägnar programmet åt att recensera plattor. Varför har inte filmkrönikan liknande upplägg, när detta koncept bevisligen funkar? Att se någon sitta och recensera en kommande film på svenska biografer förlorar ju allt värde då man som filmintresserad redan har läst om denna film flera månader tidigare på nätet eller i utländska filmtidningar. Ta lärdom av era andra kulturprogram, SVT, och gör om filmkrönikan från grunden. Förläng tiden till en timme, skippa recensionerna (och recensenterna) och gör ett vettigt program om film. Gör skäl för namnet public service för en gångs skull!

Jag vet inte vad jag ska säga. Heath Ledger är död. När jag slog mig ner med tidningen vid frukostbordet på jobbet så blev jag först förvånad och sedan, givetvis, sorgsen. Sedan fick jag tillbringa 5 minuter med att försöka förklara för mina äldre kollegor vem han var. De hade med andra ord inte samma reaktion som jag på nyheten. Ledger var en kompetent skådespelare som alltid var sevärd även när inte filmen var det. Dessutom hade han en intressant framtid, med tanke på hans filmval med såväl Brokeback Mountain som kommande The Dark Knight på sin resumé. Var hade hans yrke tagit honom om 15-20 år? Jag är säker på att det hade varit en utveckling som jag med glädje hade följt. Nu får jag istället glädjas åt de filmer han gjort. Med sina blott 28 år har han ändå lyckats sätta sitt avtryck i filmhistorien, på ett sätt som är få förunnat.

Fredrik Reinfeldt har lågt förtroende och Mona Sahlin har högt förtroende. Reinfeldt är en av få partiledare som faktiskt har genomfört många av de saker han lovade göra i valrörelsen - oavsett hur impopulära de än må vara. Sahlin har…inte gjort någonting jag direkt kan komma på. Att få högt förtroende för inaktivitet kan nog bara hända i Sverige, där lagom är måttstocken varvid allting mäts. Visst har Reinfeldts regering dragits med diverse klantskallar som borde insett bättre. Fast indignationen verkar fortfarande ha mer att göra med reformer än med ministerstrul. Samma reformer (m) gick till val på. Detta kanske borde lära folk att allmänbilda sig inför ett val, där man som allra minst kan begära att man ska veta vad man lägger sin röst på. Att gnälla i efterhand gör ju enbart att man framställs som okunnig och dum.

Är det bara jag som anser att Janne Josefsson inte är universums frälsare? Nu har ju Uppdrag Granskning lyckats gräva upp att en matbutik packar om kött och säljer det igen. Grattis. All heder åt er. Låt nu livsmedelsverket (eller vilken myndighet det nu är som granskar oegentligheter inom matindustrin) göra sitt jobb. För där tar ju liksom storyn slut. Fast inte om man är Janne Josefsson.

För då är ju detta lika upprörande som om vi pratade om en sjuk massmördare som mördar småbarn till frukost. Kom igen. Få lite perspektiv på upprördheten. Det handlar om köttfärs. Hur många fall av matförgiftning har vi i Sverige årligen? Mycket få. Om du som konsument inte lyckas upptäcka i butiken att köttet är skämt så nog fasen gör du det när du drar av plastfilmen hemma. Dåligt kött luktar apa. Dessutom är det grågrönt och ser inte alls aptitligt ut. Lik förbannat står Janne där med kameran upp i ansiktet på en indignerad butiksbesökare som ser helt förskräckt ut, som om tredje världskriget just brutit ut. Kom igen. Få lite perspektiv på upprördheten. Snälla.

Ja, ICA bör få en smäll på handen. Ja, de bör få ett kännbart straff. De har brutit mot alla upptänkliga livsmedelslagar och förordningar. Fast sluta utmåla det som något slags ondskefullt imperium där högsta vd:n likt en knarkkung skrattande håvar in pengar efter dagens försäljning av utblandat, dåligt heroin. Det handlar om en matbutik. I Sverige. När blev du själv matförgiftad av att ha handlat varor på ICA? Nej, jag trodde väl det. Ta bara ett steg tillbaka och reflektera så kanske du inser att detta egentligen inte är så jäkla farligt som media vill få dig att tro. Vi har ett rättsystem i Sverige. De sköter sådant här.

Tyvärr kan inte rättsystemet användas mot Janne Josefsson. För han, och Uppdrag Granskning, har ju inte begått något brott. Även om den uppiskade rädslan är betydligt allvarligare än fallen matförgiftningar i Sverige årligen. För det kvittar ju vad Janne Josefsson rapporterar om. Samtliga ämnen som behandlas är ju lika allvarliga för honom.
Ompacketerat kött? Till giljotinen med de ansvariga! Svartjobb på McDonalds? Till giljotinen med de ansvariga! Fel växel tillbaka i snabbköpet? Till giljotinen med dem!

Hans indignation har ju inga gradskalor. Allt är lika allvarligt, från minsta småsak till värsta massmordet. Och vi tittare ska bli lika indignerade, upprörda och rädda. För då tittar vi igen nästa vecka. Som de rädda, lydiga medborgare vi är. Sluta nu. Det räcker. Ta ett steg tillbaka och få lite perspektiv. Fick du dåligt kött med dig hem från affären? Gå då tillbaka med det. Jag är säker på att det inte är några som helst problem att få byta, alternativt få pengarna tillbaka. Använd förnuftet och ta allt Janne säger med en nypa salt. Det gör jag.

Vidare läsning:
DN: Janne Josefssons förlorade heder.
The Bejconpire: Köttfusk, ICA och Janne Josefsson, del 1 och 2.

Är det bara jag som tycker att tv-programmet Idol snarare liknar dålig karaoke än en jakt efter nästa stora popstjärna?

Pajkastning är stundtals rätt underhållande. Det senaste exemplet i raden är när media och bloggskrivare rasar mot varandra, för att använda ett populärt ord ur medias vokabulär. DN har skrivit om hur politiska bloggar floppar, för att de inte utövar inflytande över rikspolitiken. Detta upprör givetvis de bloggare som känner sig träffade. Och så kommer en skrivchock från detta hållet, för att använda ett annat populärt modeord - lika idiotiskt som det första. När man, som jag, står vid sidlinjen och betraktar spektaklet känns det hela mest patetiskt. Varför bryr sig den ena sidan om vad den andra tycker? Det bästa är att jag på någon blogg såg uttrycket “gammelmedia” användas för att beskriva det traditionella mediesverige (måste komma ihåg detta ord, för det är rätt passande). Hela historien är rasande kul och chockerande roligt. Trams på hög nivå i sandlådan Sverige.

Ja, det är jag. Eller rättare sagt; det har jag blivit den senaste tiden. Det började med Hot Dog - en überbra brittisk filmtidning. När denna mystiskt försvann fick jag byta till Empire - det näst bästa valet vad gäller (brittiska) filmtidningar. Sedan blev det en prenumeration på tidningen Foto. För fotografi är kul och har utvecklat sig till en regelrätt hobby för mig. I lösnummerutgåvor blir det även den eminenta engelska tidningen Practical Photography, som är lite mer djuplodande där Foto snarare koncentrerar sig på fotograferna. Därpå följde Hifi & Musik. Två områden som ligger mig varmt om hjärtat, sammanslagna i en tidning. Sedan måste man ju ha lite nyheter också. Vilket ledde till en söndagsprenumeration (Metro räcker långt på vardagarna) på SvD, som är lite intressantare och inte fullt så stockholmscentrerad som DN. Härtill slank även Fokus in på prenumerationslistan, eftersom en välskriven veckotidning aldrig kan bli fel. För att sedan åter knyta an till fotovärlden så blev det igår ytterligare en prenumeration; denna gång på tidningen Digitalfoto som kompletterar de två övriga på ett bra sätt. Så till syvende och sist sitter jag alltså här nu med fem prenumerationer samt ytterligare två tidningar som köps var månad som lösnummer. En rätt imponerande trave nu när jag summerar ihop dem och tänker efter.

Först och främst vill jag klargöra att jag inte tillhör den skara som tror på en konspiration inom media, vare sig åt höger eller vänster. Däremot är det intressant att notera när man i opinionsundersökningar försöker slå på stora trumman enbart för att kunna komma åt rätt vinkling på en artikel. DN har nyligen skrivit om en opinionsundersökning, under rubriken Bottennotering för m i DN-mätning, där de försöker blåsa upp siffror och samtidigt trycka undan närmast identiska siffror som inte stödjer deras vinkling.

Moderaterna får 23,4 procent jämfört med 23,8 i septembermätningen. Det är den lägsta noteringen för partiet sedan juni 2004.
[…]
På oppositionssidan är det minustecken för samtliga tre partier, men de är så små att de inte är statistiskt säkra. Socialdemokraterna ligger fortfarande mycket högt med 44,3 procent mot 44,6 i september.

Notera det intressanta i dessa två citat, saxade från artikeln. Här är alltså moderaterna riktigt illa på det med en dramatisk (!) nedgång på 0,4 procent. Samtidigt är socialdemokraternas nedgång på 0,3 procent så liten att den inte är statistiskt säker. Hur hänger detta ihop? Det kanske trots allt är dags att börja tro på den där konspirationen trots allt.

Bostadspriserna går neråt. Prisras, säger nyheterna. Kedjereaktion från USA:s bostadsmarknad. Men är det kanske inte även på grund av media i Sverige? För om en nyhet om att det ska bli ett prisras, eller att det redan har börjat, basuneras ut så kanske det blir en självuppfyllande profetia. Om medier imorgon bestämmer sig för att pumpa ut att något ska hända i ekonomin, hur länge dröjer det då innan det händer - just på grund av att folk rör sig i den riktning som medierna förutspått att de ska göra. Historien om hönan och ägget i ny skepnad. Fascinerande fenomen.

Det låter bara dumt när folk i intervjuer försöker slå sig för bröstet och visa att de är långt framme i sitt tänkande genom att hävda att de minsann även arbetar i de nya medierna. De menar internet. Samma internet som varit tillgängligt de senaste 15 åren för allmänheten. När slutar någonting att vara nytt? För mig låter det bara gammalmodigt och bakåtsträvande att hänvisa till internet som ett nytt medium. Det känns ju bara som att dessa personer egentligen inte alls hänger med i utvecklingen.