Har det senaste året tappat lite koll på den asiatiska filmmarknaden. Dock fick jag upp ögonen för en ny japansk rulle, via Bloggywood, som verkar vara intressant. Machine Girl (trailer) verkar ha det mesta; en japansk skolflicka givetvis, ninjor samt litervis med blod. Ja just det, dessutom armproteser i form av motorsågar, kulsprutor och andra innovativa lösningar, som sig bör när man är en hämndlysten japansk skolflicka. Släng dig i väggen, Rose McGowan.

Detta är äkta Bayhem. Det är första gången på 11 år som regissören Michael Bay lyckats göra en underhållande film som man inte tröttnar på halvvägs igenom. Transformers är kul. Riktigt kul. Dessutom är detta en av de få filmer där CGI:n faktiskt funkar. Den är så välgjord att man emellanåt nästan glömmer bort den. Antar att det är för att det är lättare att animera robotar än människor. Det funkar, helt enkelt. Handlingen kretsar kring…äh, vem bryr sig? Det är goda robotar mot onda robotar och människan hamnar mitt i. Denna film har till och med ett rätt så högt omtittningsvärde. Kanske inte riktigt värd att köpa, men går den någon gång på en kanal nära mig så vete tusan om jag inte skulle känna mig frestad att se om den.

Beställde, som jag nämnt tidigare, säsong 4 av Vita Huset från Ginza i förra veckan. Dock blev det något strul med beställningen för efter flera dagar hade jag fortfarande inte fått något mail om att varan skickats. Efter en snabbtitt på min orderstatus på Ginza så såg jag att ordern jag lagt var helt blank - det fanns inte ett spår av information om vad jag hade beställt. Så jag skrev ett, det måste medges, aningen beskt mejl till deras kundtjänst och undrade varför jag inte blivit informerad om eventuell försening och/eller strul. Den snäsiga tonen lönade sig, för inom tjugofyra timmar hörde de av sig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Datakrångel var vad som hänt. Som plåster på såren fick jag en rabatt på 50 kronor plus att de dessutom bjöd på frakten. Så, med hjälp av ett enda mejl lyckades jag pruta 79 kronor. Jag måste börja skriva till kundtjänster oftare.

För alla er där ute som vill bli roade. Axel Music har Totally Comitted av ståuppkomikern Jeff Foxworthy för ett oslagbart pris. För cirka 80 kronor (inkl. frakt) får man en timmes riktigt bra underhållning. Detta är något man inte får missa.

If you see a house where the grass is three feet tall, with a dog tied to the clothesline and a motor swinging from a tree, buddy that is a house where a GUN lives, and in order to find out what kind of gun, all you have to do is crawl in through my window after dark.

You break into my house, I will shoot you. My wife will shoot you and then spend thirty minutes telling why she shot you.

Trots att tekniken går framåt och kvalitén hela tiden förbättras vad gäller dvd-tekniken så finns det en stor brist med den. I och med den ständiga jakten efter den perfekta bilden så blir spelarna känsligare och känsligare har jag märkt. Min första dvd-spelare kunde i princip klara av skivor som använts som rullskridskor i ett grustag. Den andra spelaren i ordningen var fortfarande rätt så tuff, men kunde inte riktigt klara av de repigaste skivorna. Min nuvarande spelare är skräp. Alltså, det är en jättebra spelare på alla sätt och vis vad gäller bild- och ljudkvalitet, men när det kommer till graden av repiga skivor så är den hopplös. Minsta lilla smutsfläck eller repa så kan man lita på att spelaren ska sucka tungt och envist ge upp med ett svagt rosslande - tills dess att man rengjort skivan eller bytt ut den mot en “hel”. Detta är ett tvådelat problem; dels ställer främst hyrfilmer till det för mig eftersom de får en betydligt brutalare behandling än vad mina egenköpta skivor får (läs: idioter som inte vet hur man ska använda dem). Den andra delen av problemet är att delar av min skivsamling inte heller gillas av den hyperkänsliga dvd-spelaren. Bättre teknik är alltså inte nödvändigtvis av godo.

Anna hittade första säsongen av Vita Huset på stan igår till en billig peng. Säsong 4 hittades senare billigt på Ginza. Resten, säsong 2, 3, 5, 6 och 7 är precis beställda från CDON. Så, summa summarum är att samtliga sju säsonger av det bästa tv har att erbjuda är på väg till oss. Varje säsong har 22 avsnitt, så 154 avsnitt totalt. Ser vi ett om dagen så har vi ändå att göra ett drygt halvår. Vilket vi inte kommer att göra. Snarare kanske vi ser 2 avsnitt i veckan. Då har vi att göra i 77 veckor. Det kommer att bli ett bra 2008, med andra ord.

Så är man igång igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men maratonhelg med Firefly/Serenity har börjat och kommer kanske att hinna avslutas ikväll. Få tv-serier håller samma klass som Firefly. Knappt inga har den rätta sammansättningen av skådespelare som upprätthåller liknande klass. Allting bäddat för succé alltså. Tills Fox kom. Då lades Firefly ner och vrålet från fansen hördes ända ut på parkeringen på närmaste scifi-konvent. Kanske. Vad vet jag? Jag var inte där. Däremot vet jag att Firefly inte borde ha lagts ner. Eller jo, det borde den naturligtvis ha gjort, men inte så tidigt. Fyra-fem säsonger hade varit nog för att var karaktär skulle fått tillräckligt med utrymme. Inte strax över ett dussin avsnitt, som verkligheten blev. Visserligen fick ju gänget en chans att komma tillbaka i och med filmen Serenity, men även om den var bra så var den inte Firefly. Kanske var det trots allt bra att serien dödades så tidigt som den gjorde. Den hann ju aldrig få någon svacka och således håller samtliga avsnitt ett högt omtittningsvärde. Vilket är anledningen till att jag och Anna återigen håller maratonhelg med Firefly, trots att vi kan serien utan och innan.

Starkare än tvåan, men inte lika vass som ettan. Klippningen, som visserligen är tajt, saknar trots allt det där lilla extra som fick första filmen av Soderbergh att stå ut. Dessutom är, förståeligt nog när det är dags för en trea, storyn något svagare. Här finns ljusglimtar som står ut - tänker närmast på brödernas uppvigling av arbetarna till storstrejk, trots att de egentligen är satta att se till att operationen ska flyta smidigt utan just dessa avbrott. Andra karaktärer får på tok för lite att göra, vilket gör att de egentligen är onödiga. Men eftersom den heter Ocean’s Thirteen så antar jag att de måste fylla ut antalet trots att de inte är direkt minnesvärda. En solid trea som uppfyller lågt satta förväntningar.

Skrev för ett tag sedan om serien Friday Night Lights, när jag precis börjat se tv-serien. Så nu tänkte jag skriva om serien efter att ha sett klart på första säsongen. Jag kan inte säga att det är den bästa tv-serie jag sett, enbart på grund av att det just nu råder högkonjunktur i förstklassiga tv-serier, men den är definitivt helt otroligt suveränt bra - utan att för den skull jämföra den med någon annan serie. Med starka karaktärer, bra manus och en skådespelarensemble som känns fullkomligt naturlig och rätt utvald i varje roll - ner till den minsta biroll - blir summan av delarna att detta är en riktigt, riktigt stark serie som känns så naturlig att man nästan glömmer bort att det inte är “på riktigt”.

Den enda egentliga invändningen jag har emot serien är att kameramannen emellanåt - och speciellt i första halvan av säsongen - lider av epilepsianfall. Det är handhållet, skakigt och med ett friskt användande av zoomen som ytterligare förstärker handskakningarna blir det emellanåt alltför påträngande och man tas stundtals nästan ur serien enbart på grund av kameraföringen. Skumt. Detta skärper dock till sig halvvägs igenom, och materialet och framförandet är av en sådan klass att man nästan kan ha överseende med detta. Nästan.

Förutom denna anmärkning är Friday Night Lights en utmärkt serie och jag kommer att få svår abstinens tills dess att andra säsongen släpps på DVD (nej, nedladdning är fortfarande inte för mig), för denna serien håller toppklass.

Ibland är meningslös film bra. Shoot ‘Em Up verkar, enligt första blicken, vara i rätt anda. Med en baby tagen direkt från John Woos Hard-Boiled, vilket regissören även medger, samt mycket vapen och lite dialog verkar den hamna på rätt sida dålighetens gräns. Jag hoppas att regissören Michael Davis är bättre på att hylla sina hjältar än vad Tarantino har visat med sina senaste filmer. Med tanke på Owens tidigare film, Children of Men, så är kanske detta uppföljaren? Han känner ju sig i Shoot ‘Em Up manad att skydda en kvinna och en baby, medan han tidigare skyddade en blivande mor. Långsökt? Tja, men jag kan skylla på att jag nu är trött och känner att det är dags att runda av detta inlägg. Filmen verkar hur som helst värd att kolla in.