Det är bara David Fincher som kan göra en över två och en halv timmar lång dialogdriven film, om jakten efter en yrkesmördare där slutet redan är känt och få den att bli en av årets bästa filmer. Zodiac är den tredje filmen från Fincher som letar sig in på en topplista över mina favoritfilmer (de övriga två är Se7en och Fight Club). På rak arm kan jag inte komma på någon annan regissör som får in 3 filmer på samma lista (Kubrick kommer nära, med två). Zodiac kretsar kring utredningen av den rad mord som ägde rum under 70-talet och där en anonym person gäckade polisen genom att skicka in kryptiska brev till tidningarna. Seriemördaren åkte aldrig fast.

Filmen, som följer Robert Graysmiths maniska försök att finna mördaren, borde egentligen inte fungera. Den bygger på en sann historia (aldrig en bra idé), den är på tok för lång (men känns ändå för kort). Till och med själva uppbyggnaden av filmen frångår den klassiska uppbyggnaden som man tror sig behöva för att få till en medryckande historia. Den har egentligen allt emot sig. Detta gör filmen än mer intressant då den faktiskt fungerar så väl att man inte ens sitter och skruvar på sig överhuvudtaget medan man tittar på filmen. Jag har fått träsmak i baken av filmer som har en bråkdel av Zodiacs spellängd, så jag vet inte riktigt hur Fincher har lyckats. Men lyckats har han. Så välspelad och regisserad är filmen att direkt när filmen var slut hade jag lika gärna kunnat sätta på filmen från början igen, lika fascinerad av den en andra gång.

Zodiac är ett mästerverk. Se den. Speciellt om du, som jag, förlorat hoppet om Hollywoods kreativitet.