Detta är äkta Bayhem. Det är första gången på 11 år som regissören Michael Bay lyckats göra en underhållande film som man inte tröttnar på halvvägs igenom. Transformers är kul. Riktigt kul. Dessutom är detta en av de få filmer där CGI:n faktiskt funkar. Den är så välgjord att man emellanåt nästan glömmer bort den. Antar att det är för att det är lättare att animera robotar än människor. Det funkar, helt enkelt. Handlingen kretsar kring…äh, vem bryr sig? Det är goda robotar mot onda robotar och människan hamnar mitt i. Denna film har till och med ett rätt så högt omtittningsvärde. Kanske inte riktigt värd att köpa, men går den någon gång på en kanal nära mig så vete tusan om jag inte skulle känna mig frestad att se om den.

Så är man igång igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men maratonhelg med Firefly/Serenity har börjat och kommer kanske att hinna avslutas ikväll. Få tv-serier håller samma klass som Firefly. Knappt inga har den rätta sammansättningen av skådespelare som upprätthåller liknande klass. Allting bäddat för succé alltså. Tills Fox kom. Då lades Firefly ner och vrålet från fansen hördes ända ut på parkeringen på närmaste scifi-konvent. Kanske. Vad vet jag? Jag var inte där. Däremot vet jag att Firefly inte borde ha lagts ner. Eller jo, det borde den naturligtvis ha gjort, men inte så tidigt. Fyra-fem säsonger hade varit nog för att var karaktär skulle fått tillräckligt med utrymme. Inte strax över ett dussin avsnitt, som verkligheten blev. Visserligen fick ju gänget en chans att komma tillbaka i och med filmen Serenity, men även om den var bra så var den inte Firefly. Kanske var det trots allt bra att serien dödades så tidigt som den gjorde. Den hann ju aldrig få någon svacka och således håller samtliga avsnitt ett högt omtittningsvärde. Vilket är anledningen till att jag och Anna återigen håller maratonhelg med Firefly, trots att vi kan serien utan och innan.

Starkare än tvåan, men inte lika vass som ettan. Klippningen, som visserligen är tajt, saknar trots allt det där lilla extra som fick första filmen av Soderbergh att stå ut. Dessutom är, förståeligt nog när det är dags för en trea, storyn något svagare. Här finns ljusglimtar som står ut - tänker närmast på brödernas uppvigling av arbetarna till storstrejk, trots att de egentligen är satta att se till att operationen ska flyta smidigt utan just dessa avbrott. Andra karaktärer får på tok för lite att göra, vilket gör att de egentligen är onödiga. Men eftersom den heter Ocean’s Thirteen så antar jag att de måste fylla ut antalet trots att de inte är direkt minnesvärda. En solid trea som uppfyller lågt satta förväntningar.

Ibland är meningslös film bra. Shoot ‘Em Up verkar, enligt första blicken, vara i rätt anda. Med en baby tagen direkt från John Woos Hard-Boiled, vilket regissören även medger, samt mycket vapen och lite dialog verkar den hamna på rätt sida dålighetens gräns. Jag hoppas att regissören Michael Davis är bättre på att hylla sina hjältar än vad Tarantino har visat med sina senaste filmer. Med tanke på Owens tidigare film, Children of Men, så är kanske detta uppföljaren? Han känner ju sig i Shoot ‘Em Up manad att skydda en kvinna och en baby, medan han tidigare skyddade en blivande mor. Långsökt? Tja, men jag kan skylla på att jag nu är trött och känner att det är dags att runda av detta inlägg. Filmen verkar hur som helst värd att kolla in.

Det här är, för att låna en engelsk fras; complete and utter bollocks! Ena stunden sitter man och suckar och väntar på att filmen ska ta slut för att i nästa skratta högt åt den pinsamma likheten som Spider-Man 3 delar med Days of our Lives i sin manusskrivning och lika eminenta framförande av denna. När skärmen inte fylls med dåligt skådespeleri och långdragna scener fylls den istället till brädden med actionscener. Actionscener som tyvärr ser ut att vara hämtade från ett dataspel gjort för cirka 3-4 år sedan. Inte bra effekter, med andra ord. Ett stort problem är att varje actionscen innehåller dessa mediokra cgi-effekter, så man har ju svårt för att känna något som helst engagemang för karaktärerna, när de (eller snarare deras stuntmän) aldrig utsätts för några riktiga stunts. Platt, intetsägande och med en story som jag inte ens brydde mig om att försöka följa. Detta är Hollywood som så många hatar, för inte någonstans kan jag finna tillstymmelse till känsla, passion eller engagemang för filmskapandet.

Som om inte detta vore nog är filmen riktigt dum. En fotograf som springer runt med pop up-blixt? What the fuck?! Det enda som Spider-Man 3  kan användas till är som varnande exempel på hur man inte ska göra film.

Det finns en film jag verkligen skulle vilja ha i criterionutgåva. Criterion fokuserar ju, som alla vet (eller?) på att ge ut filmer med bra bild & ljud samt intressant extramaterial. Därför är jag mycket angelägen om att få Michael Manns mästerverk Heat i så bra utgåva som möjligt, och såvitt jag vet är Criterion bland de bästa. Det finns bara ett litet problem; Criterion har ännu inte gett ut Heat. Alltså väntar jag, men jag höjer ett varningens finger, Criterion. Jag väntar inte hur länge som helst.

När den kom 1999 tyckte jag Fight Club var världens bästa film - genom tiderna. Jag skaffade den så fort den kom ut på VHS och såg den minst 15-20 gånger. När jag slutligen skaffade en dvd-spelare (runt 2001, tror jag) så var givetvis Fight Club den första filmen jag skaffade. Sedan jag skaffat den har jag sett filmen…0 gånger. Jag kunde ju redan filmen utan och innan. I fredags såg jag om filmen för första gången på ca 6 år. Vilken film! Den är [sätt in en mängd positiva adjektiv här] och - trots att jag fortfarande kunde stora drag av filmen utan och innan - väl värd sin plats på min topp 5-lista över de bästa filmerna jag någonsin sett.

John McClane är tillbaka, och denna gång är han…nej, han är inte tillbaka. Och detta är inte Die Hard 4. Inte så som jag vill att den ska vara i alla fall. Borta är humorn och glimten i ögat. Vilket gör filmen råare och…mer meningslös på något sätt. Det som skiljde de första filmerna, samt till en mindre del även den tredje filmen, från andra i actiongenren var att de lättsamma skämten och smarta one-liners alltid fanns nära till hands. Så inte här. Det är tufft, tungrott och alldeles för allvarligt. Vad värre är så har de inte hittat någon bra bad guy, något som är A och O när man ska göra en actionfilm. Utan en bra antagonist så blir filmen plattare än den plattaste platt-tv. Handlingen är löjlig. Riktigt löjlig. För inte fasen går någon skurk igenom såhär mycket besvär, när det finns tusen enklare sätt att få tag i pengar på. Nej, det här duger inte. Bruce Willis gör en blek kopia av sin egen ikoniska roll; en parodi, en tragedi och sannerligen inget värt att komma ihåg när eftertexterna börjar rulla.

Danny Boyle gjorde stort intryck på mig när jag såg Trainspotting första gången. Eller, kanske inte just Boyle själv, men hans film. Likaså var 28 Days Later… en riktigt bra filmupplevelse. När sedan filmtidningarna skriver upp hans senaste film Sunshine var naturligtvis förväntningarna högt uppskruvade. Tyvärr infriades de inte.

Handlingen är enkel; ett gäng ska åka till solen och spränga en bomb för att väcka liv i den döende stjärnan. Det börjar dessutom fint, med psykologisk stress och en klaustrofobisk känsla inför vad som närmast är ett kamikaze-uppdrag (även om det finns en teoretisk chans att de ska lyckas överleva uppdraget). Sedan avviker filmen från detta två tredjedelar in i handlingen, när besättningen stöter på det första uppdragets rymdskepp. Då känns det som att filmbolaget (eller någon annan med en riktigt dålig idé) tar över handlingen och styr den mot Crapville. Möjligen var detta manusförfattarens, eller Boyles ursprungliga idé, men resultatet blir att filmens logiska fortsättning byts ut mot Hollywoods standardform 1A.

Det är synd att man inte fortsatte utforska de psykiska påfrestningar som resan utgör, eftersom åtminstone jag fann det betydligt mer intressant än hur resten av filmen utvecklade sig. Man får nästan känslan av att luften gick ur projektet och ingen orkade göra klart filmen som det var tänkt och att man därav slängde in en schablonmässig tredje som har väldigt lite med inledningen av filmen att göra. Danny Boyle kan bättre än såhär. Jag hoppas att nästa film infriar mina förväntningar, för Sunshine gjorde det inte.

Det finns inget bättre än när man kommer hem efter jobbet, öppnar dörren, och ett paket ligger och väntar på en. Jag älskar att köpa film och tv-serier i nätbutiker. Jepp, jag älskar det. Såpass passionerad är jag att jag kan dra till med detta ord för att beskriva den euforiska känslan som infinner sig. Dock kan det allt som oftast uppstå irritation när man väl sätter i dvd-skivan och ska kolla på det man fått hem.

För snart nog dyker den upp. Ni vet alla vad jag pratar om; reklamen från filmbolaget som vänligt men bestämt upplyser konsumenten att piratkopiering är stöld. Denna härliga lilla snutt som de dessutom lagt till på varenda skiva, om man nu köpt en box av något slag. Jo tack, jag vet att piratkopiering är olagligt. Det är ju därför jag har köpt produkten! Att envisas med att lägga till en reklam för anti-kopieringsreklam på en köpdvd är verkligen rätt väg att gå. Skriv konsumenten på näsan att man inte litar tillräckligt mycket på honom/henne. Denna reklamfilm (som inte går att skippa, men väl att snabbspola förbi) är en av de största anledningarna till att jag skulle få för mig att vilja börja ladda ner olagligt istället. Enbart för att bolagen fortfarande inte har begripit ett dugg. Visst, på en hyrfilm tycker jag det är helt ok att man inkluderar detta (precis som man gjorde på VHS-tiden, för de som nu mot all förmodan minns detta) men inte på köpfilm. Vari ligger syftet? Att göra en konsument uppmärksam på att det finns andra som inte betalar för varan? Eller är det i själva verket riktat till den som laddat ner materialet, så att han ska få så stor ågren att han självmant traskar in på närmaste polisstation och slänger händerna i vädret?

Till filmbolagen: ta bort detta irriterande påfund från köpdvd. Det finns ingen som helst anledning att försöka rida på stora hästar. De som vill betala för något kommer att fortsätta med det, och de som inte vill kommer fortsätta snylta gratis. Ni har ju börjat motverka piratkopieringen på ett utmärkt sätt, det syns ju tydligt ifrån hollywood som kommit på en bra formula för att minska piratkopieringen. Fortsätt bara sänka kvalitén på produktionen så kan ni nog på sikt minska piratkopieringen. Keep up the good work!