Efter valförlusten ‘06 erkände Mona Sahlin att man misslyckats med att förklara sossarnas jobbpolitik och att man visst hade en arbetslinje, hur osynlig den än må ha varit innan valet. Denna jobbpolitik skulle man nu bli bättre på att förklara fram tills nästa val. Visserligen har de fortfarande 2 år på sig, men i och med den s.k. “superveckan” där fyra debatter avlöste varandra så såg åtminstone jag det som en ganska naturlig startpunkt för att förklara vad sossarna vill, jobbmässigt. Så blev dock inte fallet. Istället var de väldigt duktiga på att förklara allt de skulle göra för den som är arbetslös. Höjda bidrag, lägre avgifter och liknande åtgärder. Precis som inför förra valet så lät det som att arbetslösheten på något sätt är ett permanent tillstånd, omöjligt att ta sig ur. Sossarna verkar försöka vinna på envishet; funkade det inte förra gången så kanske det funkar om vi kör samma sak en gång till.