Man kanske skulle bli modebloggare i alla fall? Åtminstone verkar det vara ett bra recept för många besökare. Eller inte. För vad tusan vet jag om kläder och mode? Jag har hittat en stil jag trivs med (byxor + tröja och skor - en oslagbar kombination) så jag följer ju inte direkt H&M:s skiftande kollektioner. En sak som jag däremot finner märkligt är att för att vara moderiktig så verkar du vara tvungen att klä dig precis som alla andra. Förtar inte det hela poängen med att vara modeintresserad? Då ska du väl (om du är duktig) vara spjutspetsen som sätter modet, inte den som apar efter vad de stora klädkedjorna säljer till alla dina kompisar?

Till och med det forna, galna 80-talsmodet (där vissa personer spökade ut sig så mycket de kunde, och där gränsen för hur du klädde dig hela tiden flyttades fram) finns nu som ett allt-i-ett kit på ovan nämnda klädaffär. Vari ligger då nöjet i att klä ut sig? Jag kan garantera att de som styr modet knappast sneglar på vad som är nyinkommet hos klädkedjorna. Därför är själva termen modebloggare missvisande. De skriver ju inte om modet i sig, utan enbart om de aktuella kollektioner som finns till allmän beskådan i närmaste shoppingpalats (antar jag, för vad tusan vet jag om vad de egentligen skriver om, detta är alltså helt och hållet baserat på fördomar). Själva ordet modeblogg för ju snarare tankarna till någon som reser världen runt, träffar klädskaparna och besöker cat walks för att snappa upp just modet - månaden innan den kommer till Sverige.

Avslutningsvis så måste jag ändå säga att jag förstår modebloggarnas konformitet. För hur kul är det att vara tonåring och djärvt sticka ut näsan och faktiskt våga vara annorlunda? Så jag förstår likriktningen, hur ointressant den än må vara.