Läste i Metro att hyrorna för de som bor i hyreslägenheter ska marknadsanpassas. Det vill säga höjas för att bättre matcha priset på bostadsrätter. För fem år sedan kostade det här i Malmö en eller ett par tusenlappar mer att bo i hyreslägenhet jämfört med att köpa en bostadsrätt (avgift + lån sammanslaget) med samma antal rum. Nu är förhållandet tvärtom. Det enda jag undrar är varför det ska bli dyrare att bo i hyresrätt nu, när inte hyrorna sänktes med samma belopp för fem år sedan då hyresrätterna låg mycket över “marknadens” pris. Det är konstigt att allmännyttan ska få marknadens alla nackdelar, men inte ta del av dess fördelar.

Eftersom jag inte (längre) lider av den kroniska sjukdomen att blogga eller följa allt på nätet så missar jag rätt mycket. Tydligen har nu Neil Gaimans barnbok Coraline blivit film. Detta känns extra kul eftersom min c-uppsats i engelska avhandlade detta verk. Efter de båda suveräna versionerna av Stardust och Mirrormask så har storfavoriten Neil Gaiman lyckats där många författare misslyckats; att överföra sin litterära värld till filmens medium. Filmen Coraline verkar (att döma av det lilla man såg av teasern)  bevara känslan från boken rätt väl.  Detta är verkligen en riktigt bra barnbok, konstigt vore det väl annars med tanke på att Gaiman skrivit den. Så läs den. Se sedan filmen. Rätt ordning ska det vara.

Har skaffat nya högtalare, ett par Dali Ikon 2, som lät snorbra i affären. Väl hemma så blev jag besviken. Besviken på det grymma sätt man bara kan bli när man lagt ner väldigt mycket pengar på något som inte infriar förväntningarna. Ikon 2 har en fantastisk banddiskant, som i butiken verkligen fyllde rummet på ett otroligt sätt. Hemma lät basen odistinkt och försvann långt bak i ljudbilden medan banddiskanten visserligen gjorde sitt jobb. Fast när basen försvinner så tippar skalan över och det blir för mycket diskant, vilket kändes snopet. Så jag var på vippen att lämna tillbaka högtalarna, men jag tänkte testa en sak till; bi-wiring. Bi-wiring delar signalen genom två högtalarkablar som går in i samma port i förstärkaren, men delar sig till två kontaktpar i högtalaren. Principen är snarlik ett 2.1 system, där man skickar ut bassignalen till en subwoofer och diskant/mellanregister till två satelliter. Fast i bi-wiring sker delningen i en och samma högtalarlåda. Detta var som sagt ett sista, närmast desperat, försök. Dock vände resultatet allt till högtalarnas fördel. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli särskilt stor skillnad - vilket försäljaren i butiken även påpekade - men det blev som natt och dag. Helt plötsligt befann sig basen i ljudbilden igen. Inte dominerande på något sätt, men helt klart närvarande. Samtidigt fick diskanten sig en skjuts den allra sista biten och ljudbilden bredde ut sig precis som i butiken. Jag fick alltså slutligen de underbara högtalare jag ville ha. Även Anna, som normalt mest brukar himla med ögonen när jag kommer dragande med mina vilda hifi-idéer blev en övertygad bi-wire fantast. Jag har nu alltså lärt mig att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet.