Fredrik Reinfeldt har lågt förtroende och Mona Sahlin har högt förtroende. Reinfeldt är en av få partiledare som faktiskt har genomfört många av de saker han lovade göra i valrörelsen - oavsett hur impopulära de än må vara. Sahlin har…inte gjort någonting jag direkt kan komma på. Att få högt förtroende för inaktivitet kan nog bara hända i Sverige, där lagom är måttstocken varvid allting mäts. Visst har Reinfeldts regering dragits med diverse klantskallar som borde insett bättre. Fast indignationen verkar fortfarande ha mer att göra med reformer än med ministerstrul. Samma reformer (m) gick till val på. Detta kanske borde lära folk att allmänbilda sig inför ett val, där man som allra minst kan begära att man ska veta vad man lägger sin röst på. Att gnälla i efterhand gör ju enbart att man framställs som okunnig och dum.

Jag och Anna smygstartade vår julklappsutdelning när vi förra helgen köpte Argon iNet Radio till oss själva i julklapp. Nu i morse kopplade vi in den (som de upptagna människor vi är hade vi naturligtvis inte tid förra veckan att göra det). Den funkar riktigt bra. Istället för de vanliga trista, svenska radiokanalerna får man istället in all världens radiokanaler. Riktigt häftigt, speciellt som allt sköts trådlöst. Detta är en perfekt liten köksradio som kommer att skänka oss mycket nöje en lång tid framöver. Radion rekommenderas varmt, speciellt då den dessutom tydligen ska kunna spela upp musik från datorn trådlöst.

Är det bara jag som tycker att Julia Roberts på senare år börjat likna Howard the Duck mer och mer? Jag antar att det är priset man får betala för att fortsätta vara vacker i Hollywood.

Det här är sorgligt, tråkigt och riktigt bedrövligt; Jukebox stänger. Inte för att det är just Jukebox som stänger, vilket i sig är synd och skam, utan sett i ett vidare perspektiv så är detta riktigt dåligt för Malmö. Själv kan jag förvisso inte påstå att jag varit särdeles duktig på att stödja de lokala småbutikerna, men det är alltid lätt att vara efterklok. Skivbolagen anpassar sig inte till marknaden med vettig prisnivå, konsumenterna vill hellre få lättåtkomliga mp3:or trots den mediokra ljudkvalitén och i slutändan drabbas musikfantasterna. Mp3 och dess gelikar är ett fruktansvärt följe. Visst, det är fullkomligt briljant för sådana saker som podcasts eller brända skivor till bilen - där kvalitén spelar mindre roll - men det försvinner så mycket rymd och dynamik vid komprimeringen om man verkligen vill lyssna på musiken. För jag är en sådan person som emellanåt vill slänga på en platta, luta mig tillbaka i soffa, sluta ögonen, och ta in musiken. Inte slölyssna i bakgrunden utan sätta musiken i centrum. När slutade egentligen folk att spisa plattor? Nu när man är omgiven av musik överallt tycker jag det är ännu viktigare att försöka få lite kvalitetsstund med stereon hemma. Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. Att Jukebox nu stänger är ett tydligt steg i fel riktning.

Topplistor är alltid kul, så därför tänkte jag sammanställa en med de bästa skivorna som jag köpt under detta året. Detta innebär inte att skivorna är inspelade eller släppta under 2007, utan enbart att det var året då jag köpte och upptäckte deras storhet.

5. The Essential - Dolly Parton
Efter en välskriven och intressant artikel i en dagstidning (minns inte vilken) i våras blev jag nyfiken på denna artist. Har tidigare enbart fnyst åt såväl Dolly som hela country-genren. Detta ångrar jag nu, då jag upptäckt såväl henne som flertalet andra riktigt bra artister inom denna genre. Denna platta är en bra samling att börja med då den spänner över hela hennes karriär och dessutom har en informativ booklet.

4. These Streets - Paolo Nutini
En ung skotte som gjort en alldeles förträfflig platta. Detta var en av dessa udda lyckträffar när man impulshandlar en skiva efter omslagets estetik, helt utan att veta något annat än att man gillar omslaget.

3. Greetings From Asbury Park - Bruce Springsteen
Ja, jag vet. Men Bruce har hittills inte lyckats fånga mitt intresse (har dessutom lyssnat på ett par andra plattor av honom utan att fastna). Dock har han med denna tidiga platta en enorm spelglädje. Såväl han som bandet spelar som om detta är sista chansen att få ur sig alla de toner, melodier och texter som ryms inom dem. Resultatet är en platta som sprudlar av energi, där Bruce nästan tävlar med musikerna om att hinna få ur sig så mycket som möjligt innan låtarna tar slut. Synd att inte fler plattor kunde innehålla denna energin och spelglädjen. Då hade jag kanske även fastnat för andra plattor av the Boss. Som det är nu är fortfarande GFAP den enda plattan som lyckats fånga mitt totala intresse.

2. Till the Sun Turns Black - Ray LaMontagne
En underbar singer-songwriter som gjort en helt makalös platta. Varje låt är en fullträff och LaMontagnes röst ger mig emellanåt gåshud - utan homoerotiska undertoner. Hans sång är bara helt fenomenal och materialet är riktigt, riktigt starkt. Det är tillbakalutat och försiktigt, alltid pockande på ens uppmärksamhet och hela tiden riskerar den bräckliga ytan att brisera och explodera - men hålls alltid tillbaka vilket gör att man sitter på helspänn.

1. The Reminder - Feist
Denna kanadensiska sångfågel har gjort den bästa plattan 2007. Med en dynamisk och varierad platta tröttnar man inte utan varje låt står för sig själv. Inga utfyllnadslåtar för sakens skull, alltså. Härligheten i The Reminder är svår att förklara i ord och bör sålunda lyssnas på för att förstås. Så gör det.

För ett tag sedan skaffade jag mig Hi-Fi Klubbens DAB-radio - som tar emot digitala sändningar. Detta är en riktigt bra idé men som givetvis har sjabblats bort av staten, eftersom man nu bestämt sig för att lägga av med DAB-sändningar - utan att ens ha gjort något riktigt försök att lansera tekniken. Tur då att jag får in dansk DAB-radio, som är tio gånger bättre än den bleka, urvattnade svenska varianten. I alla fall. Nu verkar det vara dags igen att investera i en av Hi-Fi Klubbens förnämliga produkter; nämligen deras nylanserade iNet 1 Radio. Att få tillgång till internets alla radiokanaler utan att behöva gå omvägen via datorn verkar vara så smidigt att det faktiskt var Anna som tyckte vi skulle skaffa en. Gissa om jag var svårövertalad?

Har det senaste året tappat lite koll på den asiatiska filmmarknaden. Dock fick jag upp ögonen för en ny japansk rulle, via Bloggywood, som verkar vara intressant. Machine Girl (trailer) verkar ha det mesta; en japansk skolflicka givetvis, ninjor samt litervis med blod. Ja just det, dessutom armproteser i form av motorsågar, kulsprutor och andra innovativa lösningar, som sig bör när man är en hämndlysten japansk skolflicka. Släng dig i väggen, Rose McGowan.

Detta är äkta Bayhem. Det är första gången på 11 år som regissören Michael Bay lyckats göra en underhållande film som man inte tröttnar på halvvägs igenom. Transformers är kul. Riktigt kul. Dessutom är detta en av de få filmer där CGI:n faktiskt funkar. Den är så välgjord att man emellanåt nästan glömmer bort den. Antar att det är för att det är lättare att animera robotar än människor. Det funkar, helt enkelt. Handlingen kretsar kring…äh, vem bryr sig? Det är goda robotar mot onda robotar och människan hamnar mitt i. Denna film har till och med ett rätt så högt omtittningsvärde. Kanske inte riktigt värd att köpa, men går den någon gång på en kanal nära mig så vete tusan om jag inte skulle känna mig frestad att se om den.

Har nu fått mitt fina, nya stativ och det funkar klockrent. Det gamla stativet var nämligen alltför klent för att orka hålla uppe den nya kameran (med tele så vägde den trots allt närmare 1,5 kg) så lösningen blev ett nytt stativ. Har ikväll lekt med detta och dessutom fixat till en alldeles egen “studio”. I köket. Med hjälp av en rulle vitt julklappspapper, en smart upphängningsanordning och diverse lampor kan jag nu plåta lite småsaker på ett betydligt smidigare sätt. Den andra bilden här ovanför är ett rätt kul självporträtt. Kamera, stativ och jag själv blänker till i de kromade ytorna. Lyckat.

Är det bara jag som anser att Janne Josefsson inte är universums frälsare? Nu har ju Uppdrag Granskning lyckats gräva upp att en matbutik packar om kött och säljer det igen. Grattis. All heder åt er. Låt nu livsmedelsverket (eller vilken myndighet det nu är som granskar oegentligheter inom matindustrin) göra sitt jobb. För där tar ju liksom storyn slut. Fast inte om man är Janne Josefsson.

För då är ju detta lika upprörande som om vi pratade om en sjuk massmördare som mördar småbarn till frukost. Kom igen. Få lite perspektiv på upprördheten. Det handlar om köttfärs. Hur många fall av matförgiftning har vi i Sverige årligen? Mycket få. Om du som konsument inte lyckas upptäcka i butiken att köttet är skämt så nog fasen gör du det när du drar av plastfilmen hemma. Dåligt kött luktar apa. Dessutom är det grågrönt och ser inte alls aptitligt ut. Lik förbannat står Janne där med kameran upp i ansiktet på en indignerad butiksbesökare som ser helt förskräckt ut, som om tredje världskriget just brutit ut. Kom igen. Få lite perspektiv på upprördheten. Snälla.

Ja, ICA bör få en smäll på handen. Ja, de bör få ett kännbart straff. De har brutit mot alla upptänkliga livsmedelslagar och förordningar. Fast sluta utmåla det som något slags ondskefullt imperium där högsta vd:n likt en knarkkung skrattande håvar in pengar efter dagens försäljning av utblandat, dåligt heroin. Det handlar om en matbutik. I Sverige. När blev du själv matförgiftad av att ha handlat varor på ICA? Nej, jag trodde väl det. Ta bara ett steg tillbaka och reflektera så kanske du inser att detta egentligen inte är så jäkla farligt som media vill få dig att tro. Vi har ett rättsystem i Sverige. De sköter sådant här.

Tyvärr kan inte rättsystemet användas mot Janne Josefsson. För han, och Uppdrag Granskning, har ju inte begått något brott. Även om den uppiskade rädslan är betydligt allvarligare än fallen matförgiftningar i Sverige årligen. För det kvittar ju vad Janne Josefsson rapporterar om. Samtliga ämnen som behandlas är ju lika allvarliga för honom.
Ompacketerat kött? Till giljotinen med de ansvariga! Svartjobb på McDonalds? Till giljotinen med de ansvariga! Fel växel tillbaka i snabbköpet? Till giljotinen med dem!

Hans indignation har ju inga gradskalor. Allt är lika allvarligt, från minsta småsak till värsta massmordet. Och vi tittare ska bli lika indignerade, upprörda och rädda. För då tittar vi igen nästa vecka. Som de rädda, lydiga medborgare vi är. Sluta nu. Det räcker. Ta ett steg tillbaka och få lite perspektiv. Fick du dåligt kött med dig hem från affären? Gå då tillbaka med det. Jag är säker på att det inte är några som helst problem att få byta, alternativt få pengarna tillbaka. Använd förnuftet och ta allt Janne säger med en nypa salt. Det gör jag.

Vidare läsning:
DN: Janne Josefssons förlorade heder.
The Bejconpire: Köttfusk, ICA och Janne Josefsson, del 1 och 2.