Så har man fått lämna in bilen på service. Och återigen står man där hjälplös och handfallen.

-Jahaja, det var pillemångmojängen som var sne’. Det blir 3500:-.
-Ok? Tja, jag antar att det var lika bra att byta den, om den nu var böjd.

För vad ska man säga? Jag kan inte ett skvatt om bilar. Så där står man vackert, med mössan i hand och bedjande blick framför desssa halvgudar till bilmekaniker och hoppas att de ska ha förbarmande över den stackars dödlige som står framför dem. För en sak jag lärt mig; det blir ännu värre om man faktiskt försöker låtsas att man vet någonting om bilar. Då kostar det av någon anledning ännu mer. Antar att det är för att man ska lära sig en läxa och inte håna de-som-vet-bättre. Nu funkar bilen igen. Gnisslet är borta och motorn spinner som en katt. Eller går som på räls. Eller vad man nu ska använda för liknelse för en bilmotor som funkar. Skönt. Det är härligt att känna att tyngden i plånboken har lättat. Det började bli lite jobbigt med alla dessa extrakilona att bära runt på.