Härligt att få återuppleva gamla minnen. Har precis avslutat en runda Ice Climber på virtualnes. Jepp, det härliga gamla nintendospelet som var ett av de första jag spelade. Fast nu dog jag rätt snabbt, eftersom det tog mig ett litet tag att hitta vilka knappar som gjorde vad (instruktioner, vad är det?). Virtualnes har många, många spel. Dags att återbesöka favoriter från barndomen.

Den senaste tiden har vi börjat bli medvetna konsumenter. Okej då, halv-medvetna konsumenter. Vi försöker köpa ekologiskt och/eller fair trade när det finns tillgängligt. Om inte priset är idiotiskt fel. Även vi konsumenter med ekonomiska möjligheter att försöka vara duktiga har trots allt en smärtgräns. Detta om detta. Det var enbart en inledning på detta inlägg som egentligen inte har mycket alls att göra med det jag egentligen ville ha sagt, men man måste ju ta tillfället i akt att ge sig själv en klapp på axeln för sin egen duktighets skull.

Det jag ville ha sagt är att vi nu ikväll använde oss av en av de ekologiska varor som vi skaffade från ICA; krossade tomater. Fast på förpackningen står det ekologiskt krossade tomater. Så hur går man egentligen till väga för att krossa tomater på ett ekologiskt sätt?

Beställde, som jag nämnt tidigare, säsong 4 av Vita Huset från Ginza i förra veckan. Dock blev det något strul med beställningen för efter flera dagar hade jag fortfarande inte fått något mail om att varan skickats. Efter en snabbtitt på min orderstatus på Ginza så såg jag att ordern jag lagt var helt blank - det fanns inte ett spår av information om vad jag hade beställt. Så jag skrev ett, det måste medges, aningen beskt mejl till deras kundtjänst och undrade varför jag inte blivit informerad om eventuell försening och/eller strul. Den snäsiga tonen lönade sig, för inom tjugofyra timmar hörde de av sig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Datakrångel var vad som hänt. Som plåster på såren fick jag en rabatt på 50 kronor plus att de dessutom bjöd på frakten. Så, med hjälp av ett enda mejl lyckades jag pruta 79 kronor. Jag måste börja skriva till kundtjänster oftare.

Åter hemkommen från besök hos föräldrahemmet i mörka Småland.  Där på väggen i mitt gamla pojkrum hängde fortfarande den fina klenoden; morfars gamla mandolin. Ett stycke äkta hantverk. Fin på bild blir den dessutom också.

För alla er där ute som vill bli roade. Axel Music har Totally Comitted av ståuppkomikern Jeff Foxworthy för ett oslagbart pris. För cirka 80 kronor (inkl. frakt) får man en timmes riktigt bra underhållning. Detta är något man inte får missa.

If you see a house where the grass is three feet tall, with a dog tied to the clothesline and a motor swinging from a tree, buddy that is a house where a GUN lives, and in order to find out what kind of gun, all you have to do is crawl in through my window after dark.

You break into my house, I will shoot you. My wife will shoot you and then spend thirty minutes telling why she shot you.

Trots att tekniken går framåt och kvalitén hela tiden förbättras vad gäller dvd-tekniken så finns det en stor brist med den. I och med den ständiga jakten efter den perfekta bilden så blir spelarna känsligare och känsligare har jag märkt. Min första dvd-spelare kunde i princip klara av skivor som använts som rullskridskor i ett grustag. Den andra spelaren i ordningen var fortfarande rätt så tuff, men kunde inte riktigt klara av de repigaste skivorna. Min nuvarande spelare är skräp. Alltså, det är en jättebra spelare på alla sätt och vis vad gäller bild- och ljudkvalitet, men när det kommer till graden av repiga skivor så är den hopplös. Minsta lilla smutsfläck eller repa så kan man lita på att spelaren ska sucka tungt och envist ge upp med ett svagt rosslande - tills dess att man rengjort skivan eller bytt ut den mot en “hel”. Detta är ett tvådelat problem; dels ställer främst hyrfilmer till det för mig eftersom de får en betydligt brutalare behandling än vad mina egenköpta skivor får (läs: idioter som inte vet hur man ska använda dem). Den andra delen av problemet är att delar av min skivsamling inte heller gillas av den hyperkänsliga dvd-spelaren. Bättre teknik är alltså inte nödvändigtvis av godo.

Vi var så nära att se på en ny lägenhet idag. Fast det sprack, eller fick åtminstone skjutas på framtiden (återkom i januari blev svaret). Så, nu får vi inte se den där fyran som kanske, eller kanske inte, var vår drömlägenhet. Fast vi kanske får se den i januari och då lär ju inte mycket ha ändrats vad gäller om det är en drömlägenhet eller inte. Fram tills dess kanske vi hittar en annan drömlägenhet. Eller inte. Vi är ju trots allt väldigt tillfreds där vi bor nu, även om det givetvis skulle vara skönt med ett rum till. Som hobbyrum/bibliotek/gästrum. För det blir lite trångt med olika rumsfunktioner i en tvåa. Vi fortsätter alltså leta, men inte direkt aktivt. Vi lever ju trots allt ett rätt angenämt liv där vi är.

Anna hittade första säsongen av Vita Huset på stan igår till en billig peng. Säsong 4 hittades senare billigt på Ginza. Resten, säsong 2, 3, 5, 6 och 7 är precis beställda från CDON. Så, summa summarum är att samtliga sju säsonger av det bästa tv har att erbjuda är på väg till oss. Varje säsong har 22 avsnitt, så 154 avsnitt totalt. Ser vi ett om dagen så har vi ändå att göra ett drygt halvår. Vilket vi inte kommer att göra. Snarare kanske vi ser 2 avsnitt i veckan. Då har vi att göra i 77 veckor. Det kommer att bli ett bra 2008, med andra ord.

Så har man fått lämna in bilen på service. Och återigen står man där hjälplös och handfallen.

-Jahaja, det var pillemångmojängen som var sne’. Det blir 3500:-.
-Ok? Tja, jag antar att det var lika bra att byta den, om den nu var böjd.

För vad ska man säga? Jag kan inte ett skvatt om bilar. Så där står man vackert, med mössan i hand och bedjande blick framför desssa halvgudar till bilmekaniker och hoppas att de ska ha förbarmande över den stackars dödlige som står framför dem. För en sak jag lärt mig; det blir ännu värre om man faktiskt försöker låtsas att man vet någonting om bilar. Då kostar det av någon anledning ännu mer. Antar att det är för att man ska lära sig en läxa och inte håna de-som-vet-bättre. Nu funkar bilen igen. Gnisslet är borta och motorn spinner som en katt. Eller går som på räls. Eller vad man nu ska använda för liknelse för en bilmotor som funkar. Skönt. Det är härligt att känna att tyngden i plånboken har lättat. Det började bli lite jobbigt med alla dessa extrakilona att bära runt på.

Så är man igång igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men maratonhelg med Firefly/Serenity har börjat och kommer kanske att hinna avslutas ikväll. Få tv-serier håller samma klass som Firefly. Knappt inga har den rätta sammansättningen av skådespelare som upprätthåller liknande klass. Allting bäddat för succé alltså. Tills Fox kom. Då lades Firefly ner och vrålet från fansen hördes ända ut på parkeringen på närmaste scifi-konvent. Kanske. Vad vet jag? Jag var inte där. Däremot vet jag att Firefly inte borde ha lagts ner. Eller jo, det borde den naturligtvis ha gjort, men inte så tidigt. Fyra-fem säsonger hade varit nog för att var karaktär skulle fått tillräckligt med utrymme. Inte strax över ett dussin avsnitt, som verkligheten blev. Visserligen fick ju gänget en chans att komma tillbaka i och med filmen Serenity, men även om den var bra så var den inte Firefly. Kanske var det trots allt bra att serien dödades så tidigt som den gjorde. Den hann ju aldrig få någon svacka och således håller samtliga avsnitt ett högt omtittningsvärde. Vilket är anledningen till att jag och Anna återigen håller maratonhelg med Firefly, trots att vi kan serien utan och innan.