Varför är mångas (företrädesvis på den vänstra sidan i politiken) tankesätt kring s.k. “låglönejobb” att dessa på något sätt skulle vara permanenta? Regeringens arbetslöshetspolitik kan ju kritiseras, men att folk på något sätt för resten av sina liv skulle vara tvingade att enbart ha ett låglönejobb på grund av ändrade a-kassenivåer är ju ett rätt konstigt synsätt. Visserligen fullkomligt logiskt ur ett skrämselretoriskt synsätt, men rätt vansinnigt ur ett realistiskt synsätt. Undrar hur många i Sverige som går på detta retoriska knep. Förhoppningsvis få, men troligtvis alltför många.